har befunnit mig i stockholm sedan förra onsdagen. jag har nog lämnat mitt hjärta där lite.

2002, pop pop pop

med en vinflaska i tygväskan och huvudet under ett paraply gick jag och johanna och åt kinesiskt för att sedan gå på en avskedsfest för vår fina fina vän josefin som ska plugga i vårdinge. det var lite vemodigt fast mest dimmigt och högljutt när vi stod sju-åtta personer och trängdes på martins lilla lilla fyrkantiga balkong större delen av kvällen. lagomt mysigt, lagomt trevligt. vi viskade mest hemligheter och svaller med fötterna mot iskall betong lite för länge, snackade allmän skit och bara stängde ute allt annat än just stunden som var.

jag väcktes sju för att hinna med en buss, 07:27 var jag fortfarande full och zombieliknande. har inte ätit på hela dagen ännu, dock överdoserat beirut i playlisten. åh så intressant jag är.

verkligen.

ett stycke kreativitet.

min livsmotto när jag var tre år tycktes vara; there's always time for a powernap!

önskar jag visste vart det kom ifrån. så himla fint.

det blir en fin helg.

vinter, vinter halva året. där vi växt upp, har tågen bara susat förbi. minns du, rampen där vid skolan, när vi var små, så brukade vi drömma där. och så många tårar vi fällt tillsammas du och jag. drömmen är död men vi lever än, du var min väg till himmelen.

det är alltid mysigt att lyssna på regnet slå mot fönsterbrädan innifrån.
och det är alltid lite jobbigt när man vet att man måste gå ut i det.

men jag är nöjd med mig själv för att jag har;
ett. bytt till VISA-kort
två. fyndat ett par skor för fyrtiotre kronor
tre. bokat in lektioner
fyra. kommit ihåg att lämna in dagsersättningspapper i tid för en gångs skull.



arton:elva jag vill ta mig en ett projekt, något roligt, åstakomma något. och mest av allt flytta ner nu. jag vill känna sådär som dom andra verkar börja känna när dom flyttar från jämtland, att det kan vara så mysigt att komma hem till dom jämtländska markerna när man varit ifrån det ett bra tag. en slags längtan, men som ändå mättas när man fått hälsa på här i några dagar. jag är aldrig borta tillräckligt länge..

regnet tycks a en dubbelsidig inverkan på mig, den dåliga sidan är svårt att sätta fingret på.

home is where my chin rests on your clavicle and i can breath in your warm scent.

åh förresten, I'm back to bangs!

lånade ett par bilder av pekka, från en trevlig kväll hos honom och johanna i skarpnäck. 10e juli, sthlm.

”Till en början finns alltid valet att vara ensam.
Sedan blir det inte ett val längre.
När slutade det att vara ett val?
Vad är det i mig som slutat välja dig,
som istället flyttat in i dig
så att jag måste vara med dig
för att kunna vara med mig själv?”

bättre sent än aldrig! som det sägs, framkallat lite bilder från arvika och sthlm. fina fina stunder..

jag älskar när band gör akustiska versioner av låtar, jag kan bli helt nyförälskad i en låt som simpelt görs om till en simpel akustisk version av samma låt men det blir som en helt ny låt, i en lite nättare skrud kanske en lite mer sorgsnare skrud än tidigare. och jag älskar det.
just nu myser jag till fanfarlo som gjort om en del av deras redan jättebra låtar till fina akustiska versioner.


'Last year was a good year, I beat myself to a bloody mess
But blue is the colour of the days I’m hoping for
What have you done to the mind you had
Out there somewhere is the finish line'

skivan som hjälpte mig igenom natten.
helt fantastisk.