but you don't have to worry darling, frozen hearts leave
seetrough scarring, and no one else will know unless you tell.

jag kunde inte ha sagt det bättre själv om hur man känner ganska ofta;

"I've been trying to kill the pain by watching make-believe people's fake disasters. And think if I'd been Elaine this misery'd been followed by studio laughter. I've been looking so hard for someone who could love me like Will loves Grace, but they say “It's not like on your flat screen TV”. It's gotta be like on my flat screen TV."

önskar jag visste vart det kom ifrån. så himla fint.

vinter, vinter halva året. där vi växt upp, har tågen bara susat förbi. minns du, rampen där vid skolan, när vi var små, så brukade vi drömma där. och så många tårar vi fällt tillsammas du och jag. drömmen är död men vi lever än, du var min väg till himmelen.

home is where my chin rests on your clavicle and i can breath in your warm scent.

”Till en början finns alltid valet att vara ensam.
Sedan blir det inte ett val längre.
När slutade det att vara ett val?
Vad är det i mig som slutat välja dig,
som istället flyttat in i dig
så att jag måste vara med dig
för att kunna vara med mig själv?”

jag älskar när band gör akustiska versioner av låtar, jag kan bli helt nyförälskad i en låt som simpelt görs om till en simpel akustisk version av samma låt men det blir som en helt ny låt, i en lite nättare skrud kanske en lite mer sorgsnare skrud än tidigare. och jag älskar det.
just nu myser jag till fanfarlo som gjort om en del av deras redan jättebra låtar till fina akustiska versioner.


'Last year was a good year, I beat myself to a bloody mess
But blue is the colour of the days I’m hoping for
What have you done to the mind you had
Out there somewhere is the finish line'