'She said let's put a plastic bag over our heads
and then kiss and stuff 'til we get dizzy and fall on the bed.
We were in heaven for five or six minutes, then we passed out
and I was so in love I thought I knew what love was all about.'

'At a Christmas-party, I'd hold your hair when you vomit,
I'd help you up to brush your teeth, and then I'd kiss your stomach.
We lie still on your bed, the room is lit only by the tele
and it's a perfect night for feeling melancholy.'

Zelda är en skön lirare.

but you don't have to worry darling, frozen hearts leave
seetrough scarring, and no one else will know unless you tell.

regniga dagar spenderar vi i timmar på fik.

"We have a whole life to live together, you fucker, but it can't start until you call.."

jag börjar nog förstå..



sömnlös.

investering i en ny jacka.

säkert! - du kanske var på holmön stämmer så otroligt väl in i mitt tankesätt.

"Eller träffade du en tjej
När du var på biblioteket
Nån som är mycket bättre än mig
En sån som inte luktar nånting
Och tänkte du precis det
När ni gick sakta genom stan
Kanske gick ni och åt kinamat
Eller hade du dålig täckning
Just den dan.."

jag har drömt drömmar som slet mig i bitar i natt. har fortfarande inte återhämtat mig riktigt.

if I could change one thing, I'd make time for us.
no time for us.
no time for us.

jag kunde inte ha sagt det bättre själv om hur man känner ganska ofta;

"I've been trying to kill the pain by watching make-believe people's fake disasters. And think if I'd been Elaine this misery'd been followed by studio laughter. I've been looking so hard for someone who could love me like Will loves Grace, but they say “It's not like on your flat screen TV”. It's gotta be like on my flat screen TV."

har befunnit mig i stockholm sedan förra onsdagen. jag har nog lämnat mitt hjärta där lite.

2002, pop pop pop

med en vinflaska i tygväskan och huvudet under ett paraply gick jag och johanna och åt kinesiskt för att sedan gå på en avskedsfest för vår fina fina vän josefin som ska plugga i vårdinge. det var lite vemodigt fast mest dimmigt och högljutt när vi stod sju-åtta personer och trängdes på martins lilla lilla fyrkantiga balkong större delen av kvällen. lagomt mysigt, lagomt trevligt. vi viskade mest hemligheter och svaller med fötterna mot iskall betong lite för länge, snackade allmän skit och bara stängde ute allt annat än just stunden som var.

jag väcktes sju för att hinna med en buss, 07:27 var jag fortfarande full och zombieliknande. har inte ätit på hela dagen ännu, dock överdoserat beirut i playlisten. åh så intressant jag är.

verkligen.

ett stycke kreativitet.

min livsmotto när jag var tre år tycktes vara; there's always time for a powernap!

önskar jag visste vart det kom ifrån. så himla fint.

det blir en fin helg.

vinter, vinter halva året. där vi växt upp, har tågen bara susat förbi. minns du, rampen där vid skolan, när vi var små, så brukade vi drömma där. och så många tårar vi fällt tillsammas du och jag. drömmen är död men vi lever än, du var min väg till himmelen.