oh you're so silent, emelie

jag är så fruktansvärt less på detta nu, jag vill ha värme, gräs, sena sommarnätter liggandes i gräset, räkna fräknar, jämnföra solbrännan, cykla omkring i en blommig klänning på väg till något, en fest som kan hållas utomhus, musik som håller en varm hela natten, och får en att förknippa den med det fina och mysiga och härliga, jag gör just det, lyssnar på musiken så får en att tänka på när man satt på cykeln och gled lätt på den lite buckliga vägen efter hamnen på frösön på väg från bergsgatan 52K, när man bara kunde glida fram, med en bris i ansiktet, och den mest passande låten i öronen, och man ständigt påminns om att det inte varar och hur mycket man andades stunden, sög in allt som om man aldrig skulle få uppleva det igen, ingenting gjorde ont, bara tanken av att det inte alltid skulle kännas så, man tar in det i huden, i fräknarna, i håret som ligger kvar och luktar saknad. Och man hoppas, hoppas att det ska ligga kvar och få en att hålla ut, men det hinner göra lite ont igen.. som nu, jag vill ha tillbaka det igen.