photo: google search

jag fortsätter att lyssna ihjäl mig på detta underbara band, camera obscura och dansar på köksgolvet medan jag slår in julklappar på köksbordet.
det nalkas jul och jag gömmer tunga tankar in små lådor och njuter istället av julstök och gott sällskap i ett tjugo minusgradigt och snötäckt jämtland.

english translation: I absolutly love this band, their name is camera obscura and I dance around in the kitchen to their music as a wrap in christmaspresents and hiding away heavy thoughts in little boxes to just be enjoying christmasthings and good people for awhile.

good news, my foreign visitors and followers, I will start write some of the texts here in english.

du bär på en novell i ditt bröst,

och jag sår små frön i dina händer.

mina framtidsplaner börjar ta form nu inom det närmaste året, det ser fint ut. och det gör mig ganska pepp i dessa mörka snöiga tider. 2010 kanske blir väldigt bra ändå, med flytt, plugg, förhoppningar och realistiska mål. jag vill våga tro och hoppas på det iaf.

denna gamla bild får stå för dagen, (även om det där var en mycket mysigare bakisdag vi spenderade med att sova i gräset till musik och solen i ögonen. åh ta mig tillbaka) idag har jag legat i fosterställning och ätit knäckebröd och velat snabbspola förbi dagen.

jaa, skor ska man ju ha också, dags att lägga tygskorna lite på hyllan igen.

jag sitter i mitt fönster, lyssnar på echo and the bunnymen - the killing moon på vinyl och skriver i min nya fina skrivbok. det får bli mitt sätt att hantera det lite smått jobbiga som ligger och gror i mig.

fy fan för ambivalensen, fan för komplicerade relationer och fan för att jag låter mig släppa på tyglarna, det bara känns, känns i hela mig oron över att jag kanske är världens idiot som inte ställer frågan, inte konfronterar och låter dig vinna och ta allt jag håller så hårt och skyddande för mig själv. men som läckt ut genom sprickorna, lite i taget, allt jag lämnat kvar i dina lakan och stoppat i dina fickor, för det känns ibland som att det bleknar. dofter bleknar ju, dunstar bort i lakanen tillslut. små detaljer kan lätt falla bort ur minnena, istället för att torka fast bakom ögonlocken. jag är rädd för att blekna, jag är rädd för att jag bara till slut ska vara flagor, dom där flagorna som ligger kvar från den fina sommaren som fick hjärtat att le, men som tillsut bara blir ett vagt minnesfragment. borde jag vara rädd?

.

jag såg underbara shout out louds och múm på debaser. 201109.

gårdagen, och kvaliteten på bilderna är ungefär lika bra som mitt välmående just nu.. men vad gör man. kul var det ju i alla fall.

Igår hade jag en kulturell söndagseftermiddag tillsammans med victor och johanna, vi traskade till färgfabriken för att gå på en utställning. den var inte lika bra som den förra men värd att se och uppleva.

victor framför Arnar Åsgeirssons två konstverk.

Brunette bros.

MUDLEVEL

vintageplant.

vinyl terror&horror.

collapsing at your doorstep.

även om det är otroligt trist och ibland lite deprimerande med grått väder i skiftande gråskalor och tjock dimma så är det något fint med dimma, när man endast kan se inom några meters räckhåll, och att se träd i vackra siluetter framtäda ur dom vita väggarna. och jag kunde förstås inte låta bli att fota lite från balkongen, något som dock inte var lika trevligt med minusgrader ute.

fy fan vad skönt, inga slitna hår toppar, inget supertorrt underhår,
bara mjukt, lent, friskt hår i princip min egna hårfärg. jag är nöjd.